Elena Alexandrova - initiativtagare till TeTeater, 2012. |
Recensioner. Ett urval
Pjäs: Untitled I, II och III
Teater: Teatr Weimar
Tre vackra och rörande
pjäser om martyrskapets olika ansikten.
I
kvällens vackraste ögonblick fylls Elena Aleksandrovas ögon med tårar. Kanske
är det första gången som det abstrakta och oåtkomliga får stå tillbaka för det
djupt kända på Teatr Weimar. Det är, tror jag, modern i henne som protesterar
mot rollen, terroristen, som tvingar sig själv att säga att inte ens ett barns
död för stå i vägen för en vanmäktig protesthandling. Vackert och rörande.
/ Rikard Loman, DN
Lyckat teaterexperiment
Precis
mot finalenändrar dock stycket karaktär, när det skildrar en mors sökande efter
sin dotter: ett av våldets offer, som de retoriska rösterna gång på gång
förklarat inte kan vara oskyldigt. Jag kommer att tänka på de förtvivlade
mödrarna i Beslan, som inte ens fick veta att deras barn slaktats, alltmedan
Alexandrovas röst blir svagare och svagare, och hennes kropp genom fejdning av
ljuset långsamt, långsamt sjunker in i mörkret. Hon blir åter en skugga bland
skuggor i dödsriket. Det är knappast föreställningens enda syfte, men Jörgen
Dahlqvists Untited I, II och III blir inte minst tack vare sina absolut
koncentrerade, uppmärksamhetskrävande former en urstark plädering för pacifism.
Teatr Weimar behåller sitt järngrepp om sinnena, i alla fall hos den här
åskådaren.
/ Björn Gunnarsson, HD
Visar retorikens
förförande kraft
I
monolog nummer 3 får vi så möta en blivande självmordsbombare i Elena
Aleksandrovas sammmanbitna gestalt. Retoriken är paradoxalt nog densamma som
hos den tv-talande statsmannen, men medden skillnaden att här ligger det
personliga offret i vågskålen.
Aleksandrovas bleka gestalt griper från första
stund och hon uttrycker med hjälp av citat från bl.a Patty Hearst, Elisabeth I
och Ulrike Meinhof sina motiv för att gå från ord till handling. Det är
oförsonlighetens och hatets språk, men också förförelsen och engagemangets. Och
någon gång också barnets, rädslans och tvivlets. Det är välgjort och tänkvärt.
Språkets förförande makt kan sannerligen vara förfärande.
/ Jan
A Johansson, SkD
Experiment om det
radikala att välja döden
I den sista monologen, framförd live av
Elena Aleksandrova, går vi in i huvudet på en självmordsterrorist minuterna
före och under ett bombattentat. Lågmält, intensivt, känsligt prövar hon sig
fram i den språkliga labyrint som ska ge henne trygghet i det absoluta våldet,
i blodet och smärtan. Genom det språk som gör henne till människa upptäcker hon
att ingen är en ö (vilket har formulerats i alla tre monologer), att ingen är
oskyldig. Även om vi väljer att inte välja våldet så är vi redan som barn
delaktiga i det läger, den kultur, som utövar våld i vårt namn.
/
Theresa Benér, SVD
Pjäs: Kassandra
Teater: Teatr Weimar
Liten grupp gör stor teater av mytologiskt
triangeldrama
Elena Makender Aleksandrovas
Kassandra utmanar nämligen med sin oåtkomliga styrka. Hennes ansikte är stramt
och genomskådande. Hon har siarförmåga och säger obehagliga sanningar. Helst
vill man avfärda henne som galen, men hon har redan bytt stol på
scenen, sitter
som en kil mellan Agamemnon och Klytaimnestra. Hon blir en projiceringstavla
för bådas begär och aggressioner.
/
Theresa Benér, Svenska Dagbladet
Mytens hjältar blir angelägna människor
Elena Makender Aleksandrovnas
Kassandra bryter kraftigt, i några passager talar hon sitt ryska modersmål,
vilket ger en perfekt understrykning av främlingen roll: den besegrade barbaren
som får komma in från kylan, men som avslöjar barbariet i civilisationens
hjärta.
/ Björn Gunnarsson, Helsingborgs Dagblad
Pjäs: Silver Star
Teater: Teatrum
Teaterutflykt i det gröna
Någon större dramatik
innehåller inte stycket. Snarare är det en novell i dialogform – eller kanske i
form av växlande monologer – med typiskt lugnska abstrakta lyrismer blandade
med skruvat humoristiska vardagsfraser. Bristen på dramatisk konflikt och
händelseutveckling i texten kompenserar Elena Alexandrova (Alfhild) och
Josefine Tengblad (Camilla) med stark intensitet i spelet, med uttrycksfull,
rikt varierad och koncentrerad mimik och med känslogestaltande dansinslag.
Trots att de spelar i verklig närkontakt med publiken släpper aldrig
Alexandrova och Tengblad fokus på varandra. Samspelet är imponerande tätt och
välrepeterat.
/ Björn Gunnarsson, Helsingborgs Dagblad
Briljant drama på flera plan
Teatrum har
föryngrat Alfhild.Elena Alexandrova gör rollen som en tänkbar mor som försöker
övertala sin dotter, spelad av Josefine Tengblad, att komma hem igen och därmed
förvandla Alfhild från vakuum till
meningsfylld storhet. Alexandrova gestaltar samtidigt en medelålderskris, en
punkt där hon tappat kontakt med sitt absoluta, nyfikna jag.
/ Lars
Ring, Svenska Dagbladet
CV
Född i St Petersburg, Ryssland.
Gick
10-årig skolgång med fortsatta studier på
Teaterakademien.
Avgångsdiplom i klass - Korogodsky.
TEATER
I RYSSLAND
Började
spela på Statliga Teatern för ung publik i St Petersburg. Fick
under studietiden jobb på denna teater och arbetade där följande
20 år utan avbrott. Pjäser i vilka jag haft huvudroller är bland
annat av:
B.
Brecht, L. Tolstoj, F. Dostojevsky,
Ostrovsky,
A. Puskin,A. Tjeckhov, Gogol,
Gorkiy,
F.S. Fitzgerald, S. Perro, Collodi,
Giradu,
B. Shaw,C. Dickens, Astrid Lindgren,
Barbro
Lindgren, Shakespeare etc.
FILM
i RYSSLAND
Samtidigt
spelade jag med i en mängd olika filmer. De tre sista åren i
Ryssland gjorde jag tre långfilmer under regissörena J. Hamrajev,
I. Makarov och S. Tatarskij, Studio
Lenfilm,
Panorama.
MUSICAL
(Moskva)
2005
fick jag
erbjudande att spela för Stage
Holding - Theater Company i
musicalen
CATS.
Här spelade jag en av huvudrollerna "Miss Jenny" (Gumby).
Denna roll innehåller bl.a. steppnummer.
TEATER
I SVERIGE
1999
arbetade jag
med Finn Poulsen, Regissör/Chef på Länsteatern i Örebro i hans
projekt "Tungt Gräs" av Barbro Lindgren, ett Svensk-Ryskt
projekt.
2002.
flyttade jag
till Sverige, Landskrona.
Efter
fyra månader i Sverige började jag arbeta på Nya
Skånska Teatern i
Landskrona som sufflös
och
skådespelerska.
Sedan spelade jag med i julkabaré och har även haft ett antal egna
program bl a på Österlen och på Öresunds hotell i Landskrona med
olika framträdanden på "Soppluncher"
2006.
Jag spelade
Kassandra i
pjäsen ”Kassandra” regi Christina Ouzonnidis på
teatr Weimar i
Malmö och Polina
i Tjechovs
”Måsen” regi. Theresé Willstedt, Teatrum,
Ystad Teater.
2007.
Monolog,
”Untitled 1,
2, 3”,
regi.Jörgen Dahlqvist på Teatr
Weimar i Malmö.
”Fröken april” - Afrodite, Teatrum, Ystads teater,
Kristina Lugn, ”Silver star”, - Alfhild, Teatrum, Ystads teater
2009-”Antika människor”. Musikförening VENTUS
2010- Torne med ” Antika
människor”
2010- ” TJUSAN”
2011-”Saga om en fiskare och en
fisk”- TETEater
2012-"En gång i körsbärsträdgården"
2012-"En gång i körsbärsträdgården"
Teater festival
2007- Helsingfors-” Untiteld 1,2,3”
2008-.st. Petersburg-Rysland” Silver star”
REGI - 2008 Teater ”Diktat” – ” Människa under solen ”
TV & FILM
2003
fick jag
provfilma för SVT
för en roll
som Mirra, Marias mamma, i serien Kommissarie
Winter "Låt
det aldrig ta slut" och fick rollen. Regissör var Eddie Thomas
Pedersen.
Sen
dess har jag haft ytterligare en roll i filmen "Tiggare" i
en film via Film Syd i Malmö.
2007
Jan Troell ”
Maria Larssons eviga ögonblick”
2010-29
media ” Blindband” av Peggy Eklöf
UNDERVISNING
Under
4 terminer arbetade jag som teaterpedagog på amatörteater
"Harlekin". Jag har haft 3 grupper: barn (8-12 åriga),
ungdomar (14- 16 åriga) och vuxna (från 22- 55).
I
våras hade jag en presentation, (en liten föreställning) och
Master klass med
skådespelarträning
under några dagar (Östra Grevie Folkhögskola).
2010-
Inspiration Kurs. ” st. Petersburg
i olika skepnader”
MANUSFÖRFATTANDE
Under
2004 skrev
jag ett filmmanus tillsammans med en rysk regissör Aleksander
Stroev. Översättning finns på svenska.”
Under
samma tidsperiod översatte jag också en nyskriven rysk pjäs till
svenska. Medverkande i detta arbete var riksspelkvinnan Thuva
Herdelin. Pjäsen heter "Tre systrar och onkel Vanja".”
Antika människor”
med Bodil Mårtensson
ÖVRIGT
Jag
deltog hösten 2005 i en kurs med Anja Schmidt ”Skådespelare
framför kameran".
2009,
2010, 2012 Konstrundans utställningar- föreställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar